Efter tva timmars tag till Arlanda, elva timmars flygning med byte i Istanbul till New Dehli och sju timmars minst sagt spannande bilfard var vi antligen framme i Kanwar Pura dar vi nu bor pa en gard hos en indisk familj. Bortsett fran nastan utspillda te- och kaffekoppar under den bitvis skumpiga flygningen mot Istanbul gick flygningen bra.
Bilfarden blev av mer spannande karaktar. Gabbi och Sara fick plats bak i en bil med balten. Puh, skont, tankte vi tills vi upptackte att det inte fanns nagot att satta fast baltena i. Var indiska forare forklarade for oss att det behovs inte nar man sitter i baksatet. Gabbi och Sara var inte lika overtygade och fixade darfor en egen konstruktion som forlitade sig pa att Gabbis valtranade armar skulle halla i baltet vid krock. Mycket sakert, tankte vi. Om vi dog skulle vi i alla fall inte do ensamma utan tillsammans med var indiska forare med halsduk knyten runt huvudet sicksackandes mellan bilar pa vag fran New Dehli. Till en borjan vagade vi inte sova men somnade senare av utmattning (kan aven bero pa narkolepsi, enligt Gabbi). Linnea hann under resan i sin bil oroa sig over sin packning som lag fastspand pa biltaket da det borjade regna, men sov annars gott (vad annars nar det galler manniskan som sover hur, var och narsomhelst?).
Till slut kom vi alltsa fram levande till Kanwar Pura och blev tilldelade ett rum dar vi bor alla tre tillsammans. Vi har under eftermiddagen varit pa valkomstmote, fatt en rundtur pa campen, spelat volleyboll och haft cooking lesson med kvinnorna pa garden da vi larde oss att laga chapati som vi sedan at till middagen.
Ett dygns resande har orsakat viss trotthet hos vart resesallskap och vi tankte snart ga och lagga oss.
Namaste!
Bilfarden blev av mer spannande karaktar. Gabbi och Sara fick plats bak i en bil med balten. Puh, skont, tankte vi tills vi upptackte att det inte fanns nagot att satta fast baltena i. Var indiska forare forklarade for oss att det behovs inte nar man sitter i baksatet. Gabbi och Sara var inte lika overtygade och fixade darfor en egen konstruktion som forlitade sig pa att Gabbis valtranade armar skulle halla i baltet vid krock. Mycket sakert, tankte vi. Om vi dog skulle vi i alla fall inte do ensamma utan tillsammans med var indiska forare med halsduk knyten runt huvudet sicksackandes mellan bilar pa vag fran New Dehli. Till en borjan vagade vi inte sova men somnade senare av utmattning (kan aven bero pa narkolepsi, enligt Gabbi). Linnea hann under resan i sin bil oroa sig over sin packning som lag fastspand pa biltaket da det borjade regna, men sov annars gott (vad annars nar det galler manniskan som sover hur, var och narsomhelst?).
Till slut kom vi alltsa fram levande till Kanwar Pura och blev tilldelade ett rum dar vi bor alla tre tillsammans. Vi har under eftermiddagen varit pa valkomstmote, fatt en rundtur pa campen, spelat volleyboll och haft cooking lesson med kvinnorna pa garden da vi larde oss att laga chapati som vi sedan at till middagen.
Ett dygns resande har orsakat viss trotthet hos vart resesallskap och vi tankte snart ga och lagga oss.
Namaste!
vikken bilresa va?? haha det r bra Gabbi att du gjode en egen bältkonstruktion som definitivit skulle ha hållit i trafiken i New Delhi hihih :P
SvaraRadera